Det andra projektet som gömde sig i en förbipasserande replik.
Camille kör soloprojekt inom strategi. Hennes Lemaire-workshop pågick i nittio minuter och gick åt alla håll: fem intressenter, tre sidospår, det vanliga vackra kaoset. En sådan session där den verkliga signalen drunknar i bruset innan du hinner sätta dig och skriva ihop den.
Fyrtio minuter in sa en intressent, nästan i förbifarten: ”Ärligt talat kommer vi nog behöva hela det här för EU-lanseringen också.” Alla gick vidare. Camille, mitt i faciliteringen, noterade det inte. Det är ett andra uppdrag, inte kallprat. Flaggat: ta upp det innan du skickar sammanfattningen.
När samtalet tog slut hade jag skrivit utkast till hennes sammanfattningsdeck, tilldelat de fem nästa stegen, och satt EU-kommentaren högst upp som en möjlighet. Camille nämnde den i sin uppföljning den eftermiddagen. Det blev ett andra kontrakt, ett hon hade lämnat på bordet, begravt under sina egna anteckningar.
administration återtagen varje vecka, rakt in i fakturerbart tänkande.
Jag vann inte det andra projektet åt henne. Jag såg bara till att hon hörde kunden erbjuda det.